utkast (automatiskt skrivande...)
att leva är att göra, att oupphörligt utföra och vilja lyssna till det du vill höra, att hjälpas åt och inte störa varandra att blanda tankarna ibland och låta dem vandra, att inte sluta att kämpa, att alltid vägra att dämpa den där rösten du hör, i ditt inre, att aldrig göra dig mindre, att alltid låta ditt sinne få vara hos dig, att alltid våga säga nej till den som försöker att styra dej, de som alltid bedyrar dig att de vet att det nya är bäst för dig, kanske du får höra att du inte vet att det som gör ont är sånt som beror på hur du jobbar och hur du bor, vad du tjänar, om du tränar, bil, aktier,sex, stil, makt och komplex, sånt som inte egentligen gynnar din egen tillväxt, men de pratar sig varma om plastisk skönhet, om död i dina tarmar, om en stor vetenskapsnyhet,
och du hör forskarna dom larmar om övergödda sjöar, om växthuseffekt och sjunkande öar, om hopp som har släckts och om glaciäris som töar,
jag menar, jag tror, du också har känt av det, det allt hårdare samhällsklimatet, att man stänger öronen för nyhetstjatet, vad hjälper det att dom dränker oss i nyhetsflödet, vem ska hitta svaren, hjälpa oss att hjälpa ödet? vem ska läka såren när jorden blöder, vem ska duka bordet när ingenting finns över till de som verkligen behöver,
apatisk, kanske astmatisk, sitter du framför tv-altaret, vår tids sagoförvaltare, spridare av ondskor tusenfalt tusenfaltare, du bara sväljer, matas med mat allt saltare av förbjudna tårar, hånade känslor, ångest är för dårar, ta dina piller, in med slangar, sonder och kemisk energi, sluta lipa och le, var mer som vi för att vara med,
men du vet ju, jag vet att du vet, att du förstått svaret de ville skulle förbli en hemlighet, du kan klara bli fri, det finns aldrig sanning i ett hoptvingat vi, släpp taget, kasta ankar, det här är rätta dagen att tänka dina tankar, även om du har sneda tänder, mindre bröst, även om du har omanliga händer och annorlunda röst, så vet du, det kanske är svårt, men ta en dag i sänder så blir det mindre hårt, det är idag vi tar tillbaka det som en gång var vårt.
och du hör forskarna dom larmar om övergödda sjöar, om växthuseffekt och sjunkande öar, om hopp som har släckts och om glaciäris som töar,
jag menar, jag tror, du också har känt av det, det allt hårdare samhällsklimatet, att man stänger öronen för nyhetstjatet, vad hjälper det att dom dränker oss i nyhetsflödet, vem ska hitta svaren, hjälpa oss att hjälpa ödet? vem ska läka såren när jorden blöder, vem ska duka bordet när ingenting finns över till de som verkligen behöver,
apatisk, kanske astmatisk, sitter du framför tv-altaret, vår tids sagoförvaltare, spridare av ondskor tusenfalt tusenfaltare, du bara sväljer, matas med mat allt saltare av förbjudna tårar, hånade känslor, ångest är för dårar, ta dina piller, in med slangar, sonder och kemisk energi, sluta lipa och le, var mer som vi för att vara med,
men du vet ju, jag vet att du vet, att du förstått svaret de ville skulle förbli en hemlighet, du kan klara bli fri, det finns aldrig sanning i ett hoptvingat vi, släpp taget, kasta ankar, det här är rätta dagen att tänka dina tankar, även om du har sneda tänder, mindre bröst, även om du har omanliga händer och annorlunda röst, så vet du, det kanske är svårt, men ta en dag i sänder så blir det mindre hårt, det är idag vi tar tillbaka det som en gång var vårt.
Kommentarer:
Trackback