gnesta nästa
Hej å hå...
Fick nog av att ligga hemma i sängen och tycka synd om mej. Fick nog av att ligga hemma i sängen och knappra på datorn så jag får ont i nacken. Tog mej de 1timme och 43 minutrarna till Gnesta och Järna och Torun och Martin istället. Fick fluffigt fika och Toruns mästerkaffe istället. Fick gosa med Nelli istället. Fick prata fröer, trädgård, odling istället. Mycket bättre. Roligt att träffa härligt knasiga Torun! Tillsammans löste vi mysteriet med kranskragarnas uppkomst i brevlåda och längtade efter fjäderfän och klumphästar.
Imorgon är det dags för Diana att åka till Trapalanda, hästarnas himmel. En sorglig dag i Bolsta by-historien. Hon har varit en klippa, så liten hon är. En trogen vän för alla de barn som lärt sig rida på hennes säkra rygg. Nu får hon det bra. Nu kan hon äta hur mycket gräs hon vill utan att få ont. Tack Diana för alla de här åren. Sov gott.
- - -
Fragmentaria
- - -
Jag skrev dikten efter den stora ladugårdsbranden 050308.
Nu, ett drygt år sedan får våra älskade djur sällskap av ännu en vän.
Läs mer på http://www.uppsala4h.c.se/bolsta
Fick nog av att ligga hemma i sängen och tycka synd om mej. Fick nog av att ligga hemma i sängen och knappra på datorn så jag får ont i nacken. Tog mej de 1timme och 43 minutrarna till Gnesta och Järna och Torun och Martin istället. Fick fluffigt fika och Toruns mästerkaffe istället. Fick gosa med Nelli istället. Fick prata fröer, trädgård, odling istället. Mycket bättre. Roligt att träffa härligt knasiga Torun! Tillsammans löste vi mysteriet med kranskragarnas uppkomst i brevlåda och längtade efter fjäderfän och klumphästar.
Imorgon är det dags för Diana att åka till Trapalanda, hästarnas himmel. En sorglig dag i Bolsta by-historien. Hon har varit en klippa, så liten hon är. En trogen vän för alla de barn som lärt sig rida på hennes säkra rygg. Nu får hon det bra. Nu kan hon äta hur mycket gräs hon vill utan att få ont. Tack Diana för alla de här åren. Sov gott.
- - -
Fragmentaria
I
bara bortom finns portar
tätt slutande om tiden
frys en låga
häll slipat siden
över hettande kind
kom, svep svalkande vind
vi klarar det
kom, håll livets händer
II
markera platsen där ni står
med små fragment av tårar
ni vet att dit ni går
finns evigheters vårar
mörker, skingras
vattnet bryts mot stranden
kom, paradisets ö
med morgonljus i sanden
vi klarar det
kom, håll livets händer
bara bortom finns portar
tätt slutande om tiden
frys en låga
häll slipat siden
över hettande kind
kom, svep svalkande vind
vi klarar det
kom, håll livets händer
II
markera platsen där ni står
med små fragment av tårar
ni vet att dit ni går
finns evigheters vårar
mörker, skingras
vattnet bryts mot stranden
kom, paradisets ö
med morgonljus i sanden
vi klarar det
kom, håll livets händer
- - -
Jag skrev dikten efter den stora ladugårdsbranden 050308.
Nu, ett drygt år sedan får våra älskade djur sällskap av ännu en vän.
Läs mer på http://www.uppsala4h.c.se/bolsta
proveriprovera
provar lite allt möjligt. provar att läsa till J:s musik, det går sådär men har hittat några grejer som kanske kan funka.
är dödligt sugen på tacos. bara måste ha tacos idag! ska rota i frysen ute i förrådet, vi har köttfärs där som jag fick av mor och far. eller så får det bli tacos med bönor och svamp, det är också mumma.
dagens länktips:
www.p-danielsa.com
gå in på musik och på hackås-tacos och bli sugen du också!
annars har jag skrivkramp. det jag skrev igår var nog inte sådär jättehöjdarns ändå. jaja. vi får se...
- - -
16.10
så har man gjort arnos livs då. de e krejjer de. tog en sväng in på modevillan också. skrämde skiten ur de förnäma tyresökärringarna med mina mjukisbrallor och palestinasjalen... där fick dom. kan dom behöva. en liten uppfriskare så att säga. ikväll ska det ätas tacos för glatta livet. ba så ni vet.
tjao så länge. /eder skärmsläckare i vårvintern
är dödligt sugen på tacos. bara måste ha tacos idag! ska rota i frysen ute i förrådet, vi har köttfärs där som jag fick av mor och far. eller så får det bli tacos med bönor och svamp, det är också mumma.
dagens länktips:
www.p-danielsa.com
gå in på musik och på hackås-tacos och bli sugen du också!
annars har jag skrivkramp. det jag skrev igår var nog inte sådär jättehöjdarns ändå. jaja. vi får se...
- - -
16.10
så har man gjort arnos livs då. de e krejjer de. tog en sväng in på modevillan också. skrämde skiten ur de förnäma tyresökärringarna med mina mjukisbrallor och palestinasjalen... där fick dom. kan dom behöva. en liten uppfriskare så att säga. ikväll ska det ätas tacos för glatta livet. ba så ni vet.
tjao så länge. /eder skärmsläckare i vårvintern
kollektivtrafik
Jag tänkte sätta mej på bussen
mitt i värsta hem-från-jobbet-ruschen
men hejdade mig ändå när jag insåg att jag skulle få stå
inklämd bland barnvagnar och trötta ben
så jag tänkte att jag blir hellre sen
än trängs bland folk och svett
människor som inte har vett
att resa sig för äldre och sjuka, halta och lytta
tycker väl att folk som inte gör nån nytta
som är samhället till last
får väl stå sitt kast
och ta plats nånstans i gången
mellan hundar, ben och nån lång en
som når upp att hålla sig i stången
som sitter där i taket
inte ska väl jag behöva lyfta på baken
och resa mig opp
allt hann jag tänka innan jag slog om till stopp
och tänkte att visst, det är fint med kollektivtrafik
men jag orkar inte se elände och höra småbarnsskrik
så jag vände på klacken
och gick nerför Götgatsbacken
till Slussen
tog tunnelbanan, istället för bussen.
Surkart
Det här med flunsa är inte min grej. Inte flundra heller för den delen. Tycker att rödspättor till exempel är läskiga djur. Men det var inte det jag tänkte skriva om nu.Utan om flunsa, denna högst onödiga sjukdom som drabbar alla som har haft oturen att födas till människa. Det känns liksom så onödigt när man inte är pårikt-sjuk någonstans utan mest är en självömkande klump som ligger i sängen och gnäller sådär patetiskt "jag är töörstig, jag har tråååkigt, nu tror jag att febern går upp liiite..." hur kul är det att vara den där klumpen och hur kul är det att umgås med en sån klump?
suck. nu börjar godiset ta slut också. värdlöst. och mitt gula skrivblock är borta i röran. också värdelöst.
hejdå. ring inte mej. jag ringer er. hejdå. igen.
suck. nu börjar godiset ta slut också. värdlöst. och mitt gula skrivblock är borta i röran. också värdelöst.
hejdå. ring inte mej. jag ringer er. hejdå. igen.
utochinnanför
allt är bara utochinnanför
och även om livet leker sig fram som sig bör idag
vet jag ingen som hör mig
nej inte ens jag
mina vänner är innan och då bara borta
och precis som dagarna så länge varit alltför korta
försöker jag hinna fånga tidens kottar
mellan stixiga barr
mellan skrik, gråt och röster med darr
jag vet inte längre vart jaget börjar och var du slutar
vet inte riktigt på vilken ruta jag står
vet inte alls åt vilket håll jag egentligen går eller lutar
norr söder öst eller väst
vet faktiskt inte vad som är bäst
men please be my guest
ge mej ett förslag
jag är öppen för allt idag
vad som helst måste vara bättre än just det här
för, det är väl som det är
att när livet inte ger nåt utan mest bara tär
det är då man önskar sig en helt annan karriär
önskar få slippa en väg mot allmän självförnedring
förminskning av sin egen person
att slippa hålla sitt eget ödes slutplädering
och istället sitta säkert på sin egen tron
det är en tron som i tro som i självförtroende
att hitta sitt eget hjärtas äkta boende
att leva ut den man verkligen är
att inse att man lever bara nu och här
ett varande utan regler, utan ramar och förbud
en upplevelse utan skrik och otäcka ljud
det kommer alltid att finnas saker som stör
jag kommer alltid att känna mig utochinnanför
men man lever egentligen en alltför kort stund
så jag lever på riktigt varje sekund
jag lever som om den vore min livstid
och hitta på så sätt en smula frid
frågan lyder
frågan lyder:
att skrika
att slåss
att fäktas och kriga
att vråla och viska
eller bara tiga?
du svettas över sånt som bara finns i dina tankar
tänk på andras hjärtan som också slår och bankar
men för saker mer verkliga än minnen
det som bara finns nånstans i dina sinnen
som gamla bördor, tomma grunder
och åt allt detta ägnar du så många stunder
kanske lämnade du ditt liv åt slumpen
gick ut skolan och gjorde lumpen
och nu går även du var dag
trött och less till samma kneg
du säljer jaget för att tjäna mera deg
men tänk dig då att vi är ett lag
vi går tillsammans här med jämna steg
vi är alla människor och egentligen av samma slag
det kan gå fort att fatta men det kan också ta ett tag
och i alla de händelser som hände en gång
finns en ton, en melodi, en sällsynt sång
du vet, att i alla de mörka skrymslen och prång
som gömt sig bakom den väg som varit så lång
finns en lycka
en utsmycknad, att se positivt
det är nåt bra att kunna få vara lite sådär naiv
jag menar, de där breven som du skrev
den där människan du önskade och som du faktiskt blev
det är precis det som är livet i sig självt
att finna sig i någon annan, ens egen andra hälft
för vattnet som fanns i glaset som stjälpt
finns alltid kvar även om i annan form
lev livet nu, lev, och ta världen med storm
du vet, att vara enade gör kliven lättare
det gör blicken rakare och själen mättare
det finns inget fel och inget rätt
i att hitta sätt
till egen sinnesro
bara du vet var du själv vill bo
Du står där tomhänt och undrar var
var finns hemma när är jag klar?
Kanske letar du på helt fel stans min vän
kanske borde du inte tänka så mycket på sen
kanske borde du hitta nånstans som är nu
kanske finns det riktiga hemmet i det som är du
försök inte ljuga inför ditt jag
försök bara leva i klarhet en dag
svar finns att hitta för den som vill se
men då måste hela ditt du vara med.
frågan lyder:
att skrika
att slåss
att fäktas och kriga
att vråla och viska
eller bara tiga?
att skrika
att slåss
att fäktas och kriga
att vråla och viska
eller bara tiga?
du svettas över sånt som bara finns i dina tankar
tänk på andras hjärtan som också slår och bankar
men för saker mer verkliga än minnen
det som bara finns nånstans i dina sinnen
som gamla bördor, tomma grunder
och åt allt detta ägnar du så många stunder
kanske lämnade du ditt liv åt slumpen
gick ut skolan och gjorde lumpen
och nu går även du var dag
trött och less till samma kneg
du säljer jaget för att tjäna mera deg
men tänk dig då att vi är ett lag
vi går tillsammans här med jämna steg
vi är alla människor och egentligen av samma slag
det kan gå fort att fatta men det kan också ta ett tag
och i alla de händelser som hände en gång
finns en ton, en melodi, en sällsynt sång
du vet, att i alla de mörka skrymslen och prång
som gömt sig bakom den väg som varit så lång
finns en lycka
en utsmycknad, att se positivt
det är nåt bra att kunna få vara lite sådär naiv
jag menar, de där breven som du skrev
den där människan du önskade och som du faktiskt blev
det är precis det som är livet i sig självt
att finna sig i någon annan, ens egen andra hälft
för vattnet som fanns i glaset som stjälpt
finns alltid kvar även om i annan form
lev livet nu, lev, och ta världen med storm
du vet, att vara enade gör kliven lättare
det gör blicken rakare och själen mättare
det finns inget fel och inget rätt
i att hitta sätt
till egen sinnesro
bara du vet var du själv vill bo
Du står där tomhänt och undrar var
var finns hemma när är jag klar?
Kanske letar du på helt fel stans min vän
kanske borde du inte tänka så mycket på sen
kanske borde du hitta nånstans som är nu
kanske finns det riktiga hemmet i det som är du
försök inte ljuga inför ditt jag
försök bara leva i klarhet en dag
svar finns att hitta för den som vill se
men då måste hela ditt du vara med.
frågan lyder:
att skrika
att slåss
att fäktas och kriga
att vråla och viska
eller bara tiga?
de går bra nu
jobbat. varit i stallet. tävlat poetryslam. vunnit. jobbat. hängt med jobbarkompisarna hela igårkvällen. det var fint. kul att träffa människorna man inte ser bakom fröken-fasaderna. och fint att se att jag faktiskt är omgiven av så många fina människor just nu. har sovit bort halva dan. det gör inte så mycket. nu är jag hungrig. och ikväll ska vi träffa johans gamla klasskompisar.
får skriva mer nån annan gång. nu måste jag duscha. tjipp!
får skriva mer nån annan gång. nu måste jag duscha. tjipp!
Kärlek
Sofi ♥ Johan = sant!
hemma
Lycka är ett hem, en stuga vid skogens slut.
solväta
utanför breder solvätan ut sig över hela gudö. världen här ute är en helt annan än vid zinkensdamm. det är som att vardagssmogen aldrig riktigt får fäste här, inte på samma sätt som inne i stan. här skrubbar gamla knotiga träd himlen fri från avgaser och i trädgården väntar äppelträden på att våren ska ta fart.
jag går här hemma och pysslar. plockar i kläderna jag spritt ut över golvet (jag lär mig visst aldrig), går ut med frön till de tama småfåglarna, går ner till äppelträden och klipper lite kvistar och på vägen upp till huset går jag förbi kaninerna och hönsen. allt har en annan takt, en annan slags tonart här. det är märkligt. att olika ställen har olika tonarter. fast det är klart... vårt hus byggdes 1903, det var nog helt andra toner som gällde då. för övrigt tror jag att det bor ett spöke i vårt hus. flera gånger har jag tyckt mig se och känna något annat än det som brukar vara. det går som vibrationer i luften och jag känner att jag inte är helt ensam. men det är ett vänligt spöke. jag tror att han bara vill se till oss, jag tror att han känner på sig att vi inte kommer göra hans stuga illa. och det vill vi ju verkligen inte. redan första gången vi kom in här kände vi att vi kommit hem. det här var helt enkelt meningen. det var hit vi skulle. plötsligt befann vi oss i våra drömmars stuga vid skogens slut. allt som bara varit drömd verklighet blev plötsligt bara verklighet. en märklig känsla men samtidigt så enkel.
jag ska gå ner i källaren och se om tvättmaskinen är ledig. sen ska jag nog ta mig en sväng ner till äppelträden.
- - -
tvättmaskinen var ledig. jag tvättar lakan och frätsmutsiga kläder för glatta livet. har lyckats paja lampan i tvättstugan, vad är det med mej och el? typiskt dåligt.
just nu grillas fryspizza ugnen. lagomlat lunch. fåglarna har hittat de nya fröna, talgbollarna och nötterna. fågeln vi såg häromdan, den som var konstig var en vanlig talgoxe men med deformerad näbb. jag skickade bilden till två fågelsajter och de svarade samma sak. trodde vi hade hittat en ovanlig art eller nåt men ändå kul att ha ett litet missfoster på tomten!
min kreativitet har börjat vakna så smått. skriver lite och funderar på att sätta mej i solen och teckna. kanske borde jag hushålla med energin. kanske borde jag spara mig till imorgon när vi ska skriva med vår lilla skrivarfamilj, alex luggen och göran. eller borde jag kanske se till att vara uppvärmd till dess? inte vet jag. vi får se. helt enkelt.
man får ont i handlederna när man skriver på J:s tangentbord. är det för att det är knasig vinkel? det känns faktiskt lite bättre när man fäller upp det, men bara lite lite bättre. har kanske vant mig vid mitt laptoptangentbord.
nu ska jag skriva ut lappar och skicka till alla 4H-ledarna. det kommer att bli grymmaste ledarträffen med övernattning i fjällnora, en massa kul helt enkelt! och roligast blir såklart att träffa alla mina "barn" igen!
jag går här hemma och pysslar. plockar i kläderna jag spritt ut över golvet (jag lär mig visst aldrig), går ut med frön till de tama småfåglarna, går ner till äppelträden och klipper lite kvistar och på vägen upp till huset går jag förbi kaninerna och hönsen. allt har en annan takt, en annan slags tonart här. det är märkligt. att olika ställen har olika tonarter. fast det är klart... vårt hus byggdes 1903, det var nog helt andra toner som gällde då. för övrigt tror jag att det bor ett spöke i vårt hus. flera gånger har jag tyckt mig se och känna något annat än det som brukar vara. det går som vibrationer i luften och jag känner att jag inte är helt ensam. men det är ett vänligt spöke. jag tror att han bara vill se till oss, jag tror att han känner på sig att vi inte kommer göra hans stuga illa. och det vill vi ju verkligen inte. redan första gången vi kom in här kände vi att vi kommit hem. det här var helt enkelt meningen. det var hit vi skulle. plötsligt befann vi oss i våra drömmars stuga vid skogens slut. allt som bara varit drömd verklighet blev plötsligt bara verklighet. en märklig känsla men samtidigt så enkel.
jag ska gå ner i källaren och se om tvättmaskinen är ledig. sen ska jag nog ta mig en sväng ner till äppelträden.
- - -
tvättmaskinen var ledig. jag tvättar lakan och frätsmutsiga kläder för glatta livet. har lyckats paja lampan i tvättstugan, vad är det med mej och el? typiskt dåligt.
just nu grillas fryspizza ugnen. lagomlat lunch. fåglarna har hittat de nya fröna, talgbollarna och nötterna. fågeln vi såg häromdan, den som var konstig var en vanlig talgoxe men med deformerad näbb. jag skickade bilden till två fågelsajter och de svarade samma sak. trodde vi hade hittat en ovanlig art eller nåt men ändå kul att ha ett litet missfoster på tomten!
min kreativitet har börjat vakna så smått. skriver lite och funderar på att sätta mej i solen och teckna. kanske borde jag hushålla med energin. kanske borde jag spara mig till imorgon när vi ska skriva med vår lilla skrivarfamilj, alex luggen och göran. eller borde jag kanske se till att vara uppvärmd till dess? inte vet jag. vi får se. helt enkelt.
man får ont i handlederna när man skriver på J:s tangentbord. är det för att det är knasig vinkel? det känns faktiskt lite bättre när man fäller upp det, men bara lite lite bättre. har kanske vant mig vid mitt laptoptangentbord.
nu ska jag skriva ut lappar och skicka till alla 4H-ledarna. det kommer att bli grymmaste ledarträffen med övernattning i fjällnora, en massa kul helt enkelt! och roligast blir såklart att träffa alla mina "barn" igen!
lite av vargen
lite av vargen
föll du över bord
när natten halkade under dina bara fötter
lät du tomheten fylla ditt vacuuminre
med tårar,
osynliga för varje söndergråtet öga
du glömde kanske att tiden fanns där
vid din sida,
inom och utom din hud
fanns tiden,
en ständig följeslagare
en hund i vars fotspår du balanserade
du varg,
som följer en hund
som om årtusenden av domesticering
egentligen var en enda sekund
men du vet egentligen
ingenting
du vet inte att spåren du följer
är dina egna
och att tiden
är den samma
nu som då
föll du över bord
när natten halkade under dina bara fötter
lät du tomheten fylla ditt vacuuminre
med tårar,
osynliga för varje söndergråtet öga
du glömde kanske att tiden fanns där
vid din sida,
inom och utom din hud
fanns tiden,
en ständig följeslagare
en hund i vars fotspår du balanserade
du varg,
som följer en hund
som om årtusenden av domesticering
egentligen var en enda sekund
men du vet egentligen
ingenting
du vet inte att spåren du följer
är dina egna
och att tiden
är den samma
nu som då
måsten, ledig tid, och livet, och det...
jag är en människa med idéer. med ambitioner. med vilja att göra saker och lyckas med det jag tar mig för. så många viljor i mig gör mig till en svagare människa än jag kunde önska. har legat lågt med skriverierna, har känt att det jag skriver blir dåligt och nästintill patetiskt. som att någon annan bättre kunnat formulera det jag vill få fram. på så sätt saknar jag klassen och skrivarlinjen. det där att få konstruktiv kritik, att få träffa andra som också skriver, att skriva tillsammans, att skriva under press och under mer ordnade former än bara på bussen till och från jobbet när jag är dötrött.
dötrött är något jag är. en vecka som barnskötare gjorde mig helt slut. i fredags var jag och J och träffade jaqee och patrik iallafall. det var fint. jaqee är någon som är totalt inte-uppstyrd. men hon är fin. och rolig. och jag blir alltid så glad av att träffa henne. patrik är också fin och jag blev glad över att träffa honom också. jag och J lyssnade på dem tillsammans med en massa läskiga söder-människor på en ännu läskigare adidasfest. det mesta var läskigt. sen somnade vi när vi låg på hotellrummet och pratade om barnprogram vi såg när vi var små. på den gamla goda tiden så att säga. hotellfrukosten var iallafall fin. fattas bara annat. ett dubbelrum på clarion skanstull kostar 2700 per natt. sen tog vi farväl av de goa göteborgarna och gick och handlade skidvalla. sen åkte vi hem. jag började beskära äppelträden. kanske har tagit i lite för hårt på ett av dem. har börjat på ett till, bara rensat ut det som växer totalt fel. pratade med trädgårdsmästare torun idag och det jag gjort på träden är nog inte helt galet ändå men jag ska följa med henne ut på jobb på tisdag eller onsdag för att kolla lite hur hon tänker när hon klipper. det blir intressant.
ska ha familjekväll nån kväll i veckan. fint att träffa jessica, mattias och göran. längesen vi hade familjekväll. det har jag saknat.
i övrigt är allt som det är. rådjuret traskar omkring här utanför på altanen och är löjligt orädd. J vinkade åt det genom köksfönstret och det tittade upp, glodde lite och fortsatte äta på äpplet vi lagt ut till kolis. kolis kommer fortfarande hit. det är bra. idag satt han i nåt träd och sjöng sin fina koltrastsång. är väl ute och vår-raggar antar jag.
kanske borde jag vidareutbilda mig. gå klart kockskolan och jobba som "riktig" kock ett tag. har märkt att jag blivit rätt svårimponerad när det gäller mat. om jag går på restaurang är jag sån att jag bara hittar vidarutvecklingsidéer på alla maträtterna på menyn. fast det är klart, jag skulle nog tröttna rätt fort på att jobba på restaurang. stå och laga samma rätter hela tiden, dag ut och dag in, kväll efter kväll, vecka efter vecka... hade helst velat ha en egen liten restaurang. laga fin mat på fina råvaror. byta meny ofta. kanske varje kväll till och med. en restaurang som är lite mer som ett andra vardagsrum. ett ställe dit folk kan komma hur ofta de vill och ändå äta olika rätter. det vore fint.
och skrivandet. suck. vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den här formsvackan. vet inte riktigt hur jag ska börja för att komma igång med bokprojekt och sånt. skulle gärna spela in en platta och ge ut en bok men tron på mig själv är inte riktigt vad den har varit. vi får se. har det vilat ett halvår kan det vila lite till, tills det är dags liksom.
nästa vecka verkar det som att jag är ledig. funderar på att bestämma mig för att vara ledig i vilket fall. ägna mig åt trädgården, beskära träd och buskar, så frön och såna saker. planera trädgårdslandet och kallbänkarna och växthuset och örtträdgården. försöka komma igång och skriva igen. försöka städa lite och tvätta, framförallt tvätta... har knappt några rena kläder kvar...
måsten. ledig tid. och livet. och det.
dötrött är något jag är. en vecka som barnskötare gjorde mig helt slut. i fredags var jag och J och träffade jaqee och patrik iallafall. det var fint. jaqee är någon som är totalt inte-uppstyrd. men hon är fin. och rolig. och jag blir alltid så glad av att träffa henne. patrik är också fin och jag blev glad över att träffa honom också. jag och J lyssnade på dem tillsammans med en massa läskiga söder-människor på en ännu läskigare adidasfest. det mesta var läskigt. sen somnade vi när vi låg på hotellrummet och pratade om barnprogram vi såg när vi var små. på den gamla goda tiden så att säga. hotellfrukosten var iallafall fin. fattas bara annat. ett dubbelrum på clarion skanstull kostar 2700 per natt. sen tog vi farväl av de goa göteborgarna och gick och handlade skidvalla. sen åkte vi hem. jag började beskära äppelträden. kanske har tagit i lite för hårt på ett av dem. har börjat på ett till, bara rensat ut det som växer totalt fel. pratade med trädgårdsmästare torun idag och det jag gjort på träden är nog inte helt galet ändå men jag ska följa med henne ut på jobb på tisdag eller onsdag för att kolla lite hur hon tänker när hon klipper. det blir intressant.
ska ha familjekväll nån kväll i veckan. fint att träffa jessica, mattias och göran. längesen vi hade familjekväll. det har jag saknat.
i övrigt är allt som det är. rådjuret traskar omkring här utanför på altanen och är löjligt orädd. J vinkade åt det genom köksfönstret och det tittade upp, glodde lite och fortsatte äta på äpplet vi lagt ut till kolis. kolis kommer fortfarande hit. det är bra. idag satt han i nåt träd och sjöng sin fina koltrastsång. är väl ute och vår-raggar antar jag.
kanske borde jag vidareutbilda mig. gå klart kockskolan och jobba som "riktig" kock ett tag. har märkt att jag blivit rätt svårimponerad när det gäller mat. om jag går på restaurang är jag sån att jag bara hittar vidarutvecklingsidéer på alla maträtterna på menyn. fast det är klart, jag skulle nog tröttna rätt fort på att jobba på restaurang. stå och laga samma rätter hela tiden, dag ut och dag in, kväll efter kväll, vecka efter vecka... hade helst velat ha en egen liten restaurang. laga fin mat på fina råvaror. byta meny ofta. kanske varje kväll till och med. en restaurang som är lite mer som ett andra vardagsrum. ett ställe dit folk kan komma hur ofta de vill och ändå äta olika rätter. det vore fint.
och skrivandet. suck. vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den här formsvackan. vet inte riktigt hur jag ska börja för att komma igång med bokprojekt och sånt. skulle gärna spela in en platta och ge ut en bok men tron på mig själv är inte riktigt vad den har varit. vi får se. har det vilat ett halvår kan det vila lite till, tills det är dags liksom.
nästa vecka verkar det som att jag är ledig. funderar på att bestämma mig för att vara ledig i vilket fall. ägna mig åt trädgården, beskära träd och buskar, så frön och såna saker. planera trädgårdslandet och kallbänkarna och växthuset och örtträdgården. försöka komma igång och skriva igen. försöka städa lite och tvätta, framförallt tvätta... har knappt några rena kläder kvar...
måsten. ledig tid. och livet. och det.
soldag
Vid Drevvikens strand 14:30 12/3 2006
Solsöndag. Slipade skridskorna på Kajakboden, sen irrade vi runtikring Trollbäcken för att hitta bästa stället att komma ut på isen, varför måste alla ha tomter runt stränderna? Idiotiskt. Går ju inte att komma ner till vattnet på det sättet. Jak plir syr!
Kavade runt där ute på Drevviks-isen (tror den fanns under all snön trots allt). Åkte till en liten udde och grillade korv i solen. Det var fint. Sen kavade vi oss tillbaka. På hemvägen promenerade vi förbi ån och matade änderna med kex. De var jätteglupska och åt ur händerna. Sen gick vi hem. Mikrade pizza från igår och drack coca cola. Härligt.
Nu är det sovdags. Imorgon är det måndag och jag ska vara dagisfröken. Gonatt!
äjängkliäng
egentligen borde jag ha uträttat en massa nyttigheter idag men har valt att lata mej istället. man får faktiskt välja det när man är vuxen. att vara vuxen är inte att tvinga sej själv till att tycka om att göra tråkiga saker, nä, att vara vuxen är att inse att de tråkiga sakerna faktiskt kan få vänta ett tag till, antingen gör man dom "sen" eller så gör man dom helt enkelt aldrig. det är bara att välja. båda alternativen är lika vuxna.
jag fryser om fötterna. vi har iskalla golv. ska gå och duscha snart. ska träffa alex vid slussen halv åtta. vi ska gå och lyssna på lite music.det kan nog bli trevligt.
idag har jag inte mycket att skriva om. nä. precis.
jag fryser om fötterna. vi har iskalla golv. ska gå och duscha snart. ska träffa alex vid slussen halv åtta. vi ska gå och lyssna på lite music.det kan nog bli trevligt.
idag har jag inte mycket att skriva om. nä. precis.
förödande flöden
| Allt går igen, tiden är ett hjul där vi är dess snurrande ekrar. Dimmiga av sekunderna som strömmar genom oss ser vi varandras konturer suddas allt mer och mer. För, det som var då är nu. Det är något jag alltid kommer tillbaka till och att komma tillbaka till då är som att komma ännu ett steg på vägen. Allt hänger ihop, vare sig man vill det eller inte, vi hänger ihop, obönhörligt sammanlänkade av tid hänger vi ihop, klistras fast vid varandras medvetanden likt saliv om morgonen. Du bor någonstans bakom min nacke, under min kudde, i mitt hår och i mina fingrar, och jag-jag bor i allt ditt. Jag vet att du inte vill det och du vet att jag inte vill det men det finns inget vi kan göra åt saken. En god vän till mig har börjat ”gilla läget”. Jag gillar inte läget, inte alls faktiskt. Men det finns inte något att göra åt det heller. För läget är där det är som det är, labyrintiskt likartade gångar av varanden. - - - Försöker ta mig ur labyrinten, denna varandets palindrom, men så fort jag tror att jag kommit en bit på vägen ser jag mina fotspår i dammet. Det är ingen idé att kämpa och egentligen ingen idé att fortsätta gå men ändå, den där driften att röra sig framåt, oförtrutet halka sig fram mot ett mål som inte finns mer än bakom sig, bredvid sig eller kanske ovan eller under. Kanske är det så att man går och går i labyrinten tills man inser att det inte hjälper att gå framåt, man måste skaffa sig vingar och lära sig flyga över labyrinten istället. Fågel fisk eller mittemellan? Är jag på rätt spår? Eller är jag på väg bakåt igen? - - - Egentligen bör jag lyssna bättre just nu. Börjar åter hitta ihopbitna tänder runt min kropp. Inget bra tecken och jag vet vad jag borde. Men att alltid göra som man borde, det är svårt och svårast, särskilt när man väl borde följa sina borden och inte andras måsten. Tror jag iallafall. Vi pratar om det fram och tillbaka jag och jag, men ingen av mig vet vad den andra menar och vi leder varandra likt två blinda. |
korvi
korvi, din lilla taliban! du ska FÅ! kom hit du bara, om du vågar! vad händer nu då? undrar du ja, men det kan du få veta bara du vågar ditt fula tryne ut ur det där lilla råtthålet du sitter och häckar i! korvi?! lyssnar du på vad jag säger? du ska få så mycket smörj så du inte kan sitta på flera dar! veckor till och med! jag ska slå ditt snea snyte gult och blått. så det så! eh... ja...
- - - -
det finns en väg som heter ankarskatavägen, hur kan man döpa en väg till det?
- - - -
för övrigt. planering av sommarens odlingsprojekt. planerar grönsaksland, kryddträdgård, och växthus. har fått en påse full med fröer från impecta. har köpt plastlådor att driva upp plantor i. har köpt jord. bara att börja.
och de där fruktträden står och sträcker sina envisa och sjukt långa vattenskott mot himlen. sträck på ni bara, snart är det slut med det. snart kommer fiffi med sekatören och då är det slutsträckt. just det. bara så ni vet.
och igår haffade jag glassbilen. hollywoodstrutar. perfekt. tack du.
- - - -
det finns en väg som heter ankarskatavägen, hur kan man döpa en väg till det?
- - - -
för övrigt. planering av sommarens odlingsprojekt. planerar grönsaksland, kryddträdgård, och växthus. har fått en påse full med fröer från impecta. har köpt plastlådor att driva upp plantor i. har köpt jord. bara att börja.
och de där fruktträden står och sträcker sina envisa och sjukt långa vattenskott mot himlen. sträck på ni bara, snart är det slut med det. snart kommer fiffi med sekatören och då är det slutsträckt. just det. bara så ni vet.
och igår haffade jag glassbilen. hollywoodstrutar. perfekt. tack du.
sjuk
Det är lika ruttet som vanligt att vara sjuk. Ligger i sängen och slösurfar. Tittar ut genom fönstret, ser solen som gnistrar i snön och allt är lika hopplöst naturromantiskt som oåtkomligt. Vänder jag blicken åt andra hållet, inåt rummet, då bligar berget med kläder på mej med sina enfaldiga tygögon. Bättre att knappra på datorn då, flimmerskärmens surrande håller mig sällskap. Surfar runt på trädgårdssidor, drömmer om våren, drömmer om att beställa en sån där liten grön drivbänk i plast från Clas Ohlson. 298 kr. Kanske skulle beställa två till och med. Jag menar, hur mycket sallat kan stå kvar med alla de där glupska rådjuren som smyger sina lömska näsor runt stugknutarna?
Var i Uppsala i helgen. Det var intressant. Hur mycket småstadskomplex kan det finnas i Sveriges fjärde största stad? För mycket, tydligen. Hatar att gå ut i Uppsala. Finns det bara två uteställen i Uppsala? Eller vad? Hamnade på mitt hatställe, Birger Jarl. Det var exakt lika vidrigt som vanligt. Bratwannabies, läskiga män i backslick och ljusblå skjortor med vit krage. Kände föraktet komma krypande som en lömsk orm. Gick några varv, gick på toa mest för att att få komma bort från galenskaperna en stund. Träffade en gammal kompis och pratade lite, bytte nummer. Fint att träffa henne. Sen kunde jag äntligen gå från det där stället. Det kändes på nåt sätt som att det var för att träffa henne som jag kommit dit och stått ut så länge som jag gjort. Även fast jag inte vetat om det. Gick en liten tur mellan Uppsalas nattöppna turk-ican i jakt på en tandborste eftersom jag glömt min hemma i Stockholm. På tredje stället blev det napp och jag köpte en snorgrön tandborste för 28 kr. Sen tog jag en taxi till syrran för 71 kr. Orkade inte gå, hade ont i tassarna. Hade tänkt smälta in lite i Uppsala-stylen och tagit på mig svarta mockastövlar med hög kilklack. Värdelöst. Det är ju bekvämare med träskor om man säger så...
Kanske skulle jag äta lite. Nä. Sova kanske är bättre. Vifårseheltenkelt. Tjo så länge.
Var i Uppsala i helgen. Det var intressant. Hur mycket småstadskomplex kan det finnas i Sveriges fjärde största stad? För mycket, tydligen. Hatar att gå ut i Uppsala. Finns det bara två uteställen i Uppsala? Eller vad? Hamnade på mitt hatställe, Birger Jarl. Det var exakt lika vidrigt som vanligt. Bratwannabies, läskiga män i backslick och ljusblå skjortor med vit krage. Kände föraktet komma krypande som en lömsk orm. Gick några varv, gick på toa mest för att att få komma bort från galenskaperna en stund. Träffade en gammal kompis och pratade lite, bytte nummer. Fint att träffa henne. Sen kunde jag äntligen gå från det där stället. Det kändes på nåt sätt som att det var för att träffa henne som jag kommit dit och stått ut så länge som jag gjort. Även fast jag inte vetat om det. Gick en liten tur mellan Uppsalas nattöppna turk-ican i jakt på en tandborste eftersom jag glömt min hemma i Stockholm. På tredje stället blev det napp och jag köpte en snorgrön tandborste för 28 kr. Sen tog jag en taxi till syrran för 71 kr. Orkade inte gå, hade ont i tassarna. Hade tänkt smälta in lite i Uppsala-stylen och tagit på mig svarta mockastövlar med hög kilklack. Värdelöst. Det är ju bekvämare med träskor om man säger så...
Kanske skulle jag äta lite. Nä. Sova kanske är bättre. Vifårseheltenkelt. Tjo så länge.