filosofi

Så är man 28 år. Konstigt, känns faktiskt inte som det är så stor skillnad egentligen. Allt går vidare. Livet, och det. Sista dagen på jobbet idag. Eller sista, ja sista dagen på mitt tremånadersvikariat iallafall. Nu börjar en tid som timvikare, som barnskötarvikarie. Ska bli väldigt roligt faktiskt. Ser fram mot att få välja lite när jag själv vill jobba. Det är en lyx. Och precis som jag vill ha det.

Fest i lördags, lite mat och trevligt här hemma i stugan, folk tycker vi bor mysigt och det gör vi ju också! Sen ut på reggaeklubb, dansade och spelade biljard för första gången. Det gick ju... inte så bra... men roligt var det!

Imorgon blir det jobb och sen "grav-öl" med jobbvännerna för att fira och sörja att jag slutar!

Brukar ju alltid skriva nåt recept... vet inte vad jag ska dra till med den här gången... Köttgryta? Den som puttrar på spisen just nu?

- - -

Fiffans köttgryta:
- Grytkött
- Lök
- Röd eller gul paprika
- Champinjoner
- Tomatpuré
- Vitlök
- Buljong
- Kryddor (Svartpeppar, salt, timjan och paprikapulver)

Bryn köttet med lite salt och peppar. Koka  med övriga ingredienser tills köttet är riktigt mört, typ en timme. Red eventuellt med mjöl. Servera med ris, en klick creme fraiche och en god blandad sallad. Är det festligt dricker du ett glas rött till och är det en grå värdelös vardag får du nöja dej med pissljummet kranvatten. Så det så.

20/2 2006 kl 21:10

Imorgon början på ännu ett år. Det är märkligt ändå, att tiden liksom kommer och går utan att den känns. Jag försöker ta vara på den men någonstans tappar jag ändå greppet, halkar på slippriga handtag med fingrar våta av svett. Min eller din svett, eller kanske någon annans, det spelar ändå ingen roll. Jag halkar likväl ändå. Vidare.

Någonstans tappar jag alltid balansen, någonstans faller mig alltid isgatan min kropp till mötes. Någonstans och någon annan stans. Något som är här, som är nu som är då, på samma gång. Allt då finns alltid nu. Vare sig jag vill eller inte, vare sig du eller någon annan vill det, eller inte. Allt då är nu är nu är då och på samma gång. Det är förvirrande, det är förenklande och det bara är. Precis som tiden är då och nu i ett, eftersom tiden aldrig är då eller nu utan just det - ett. Ett enda stycke tid, ett enda stort sjok av tid, en oändlig cirkel av tid utan början eller slut.

Så lätt det vore att leva endast den här sekunden, eller den här, eller den här, eller nästa... Men så fel. Det finns ekvationer utan lösning och logik. Det finns ord utan mening eller förklaring. Det finns lika många sekunder som tiden är ett. Varje sekund är samma. Samma del av tiden. Med samma exakthet som sekunderna tickar förbi, lika exakt är tiden ett enda.

Jag tappar bort mig i det här. Är du kvar? Vi lägger ner nu.

- - -
Har funderat och provlagat mat nu. Kommit fram till ett menyförslag som är enkelt och relativt billigt. Tror att det kan bli rätt bra. Huvudrätten blev strålande god när jag gjorde den hemma iallafall.

Förrätt - Liten tomat- och champinjonsallad, färskost med örter och nybakt bröd
Huvudrätt - Fylld fläskfilé med fetaostcreme, potatiskaka med zuccini, rödvin- och balsamicoreduktion

- - -

Jag är trött. Idag har jag bakat en massa matbröd. Bra att ha i frysen.
Och så åt vi riktig söndagsmiddag, gjorde älgköttbullar med potatis, brunsås och lingon. Gott!

Har sovit mycket. Imorgon är det jobb igen.

vi har fått bilderna från familjefotograferingen i lördags. tomas är verkligen duktig, måste rekommendera honom till alla jag känner som behöver en fotograf!

jag är trött men ändå rätt nöjd med allt. har än en gång kommit på att jag faktiskt ska göra som jag själv vill. även om jag får det där jobbet jag sökt tänker jag inte ta det. nä, för som både kuratorn och mamma sa igår: "sofi, du är vuxen nu! du får bestämma själv!" och ja, jag antar att när ens mamma säger att man är vuxen, då är man det verkligen! och jag har faktiskt inte lust att ha nåt fast heltidsjobb. sådetså. kan själv. bestämma alltså. herregu, jag fyller ju faktiskt 28 på tisdag så det är väl inte så konstigt om jag börjar bli vuxen!? nä just det, så vad tjatar jag om då? öh, vet inte. jag är rätt så osammanhängande och virrig. för trött för att tänka. för övrigt kommer jag få vikariera som barnskötare lite då och då, på samma ställe jag är nu. fint! det är inte ofta man träffar på såna här arbetsplatser, platser där man har roligt med alla, barn som vuxna!

igår lagade jag pasta med kycklingsås. den blev god men skar sig. märkligt. men smaken var det iallafall inget fel på, även om jag surade lite för att det blev grynig sås. är nog lite av en perfektionist när det gäller maten. kalla det vad ni vill, yrkesstolthet om inte annat. men i vilket fall är pastadagarna de där lite spännande dagarna på jobbet, det är då jag improviserar, rensar förråd och frysar och samtidigt försöker få ihop smakerna någorlunda...
idag blev det hemlagat potatismos, kokt hokifilé, gräddfilssås med citron och gröna ärter till. blev lite lite mos men jag ORKADE faktiskt inte handskala mer än femton kilo potatis!

nu ska jag sova. imöra är det fredag. fattar inte hur fort veckorna går! det går fort när man har roligt...

Fiffis improviserade kycklingpasta:

- kycklingfilé (marinera i olja, soya, vitlökspulver, paprikapulver, basilika, timjan, oregano, citronpeppar)
- mjölk
- en skvätt grädde
- vitlök
- soltorkade tomater i olja
- gul lök
- broccoli
- vetemjöl
- kycklingbuljong
- salt och peppar

stek kycklingfiléerna tills de får fin och lite knaprig yta, antingen i ugn eller på spisen.
grovhacka tomaterna, krossa vitlöken och hacka löken. fräs tomater och löksorterna i lite av tomatoljan tills löken blir glansig och lite genomskinlig. dela kycklingfiléerna i mindre bitar. lägg ner kyckling och broccoli i grytan. häll på mjölk. red med mjöl och grädde. låt koka några minuter. smaka av med salt och peppar. servera med nykokt pasta och vägra ketchup!

nä, gonatt.

- - -
PS, jag har fått mitt första beställningsjobb som festkock! ska bli hur kul som helst! det ÄR faktiskt annorlunda att hitta på rolig festmat till 20 vuxna än att laga 80 barnportioner fiskpinnar... tipsa alla ni känner, här har ni den nya teve-kocken! (öh... inte...)

ojojoj. trött som en get. lagat mat idag, enkel mat. fiskpinnar med potatis och stuvad spenat. bakat bröd som faktiskt blev jättegott. barnen och fröknarna åt så magen stod i minst förtiåtta hörn. teo åt fem smörgåsar, jag åt fem, tanja åt sju... ojojoj.

sen åkte jag till aspudden för att träffa jaqee. hade bråttom eftersom hon skulle till grammisgalan vid sex. åkte fel buss. blev sur. tog en taxi istället. kostade inte så mycket. sen fick jag vara mamma och jaga på henne. hon är den mest virriga människa jag nånsin träffat! har jag sagt det förr? det tål att sägas igen. och igen. men, efter att vi ätit min snabblagade tomatsoppa fick jag äntligen iväg henne. sen lotsade jag henne till dramaten där vi träffade gillis och larsa. så roligt att se dem igen!

någon grammis fick hon inte men det är ju en ära bara att bli nominerad. man får se det på det viset.

imorgon ska jag på anställningsintervju. kul! spännande! och lite lite lite läskigt. men inte så mycket faktiskt.

dagens recept:
Fiffans mellis-bröd

- rågsikt
- grovt rågmjöl
- jäst
- salt
- anis
- fänkål
- matolja
- socker
- vatten

värm vattnet och en skvätt olja till rätt jästtemperatur.
dega ihop ingredienserna till en smidig deg.
jäs typ 40 minuter.
knåda.
platta ut i en långpanna.
jäs igen ca 30 minuter.
grädda i typ 20 minuter.
pensla eventuellt med vatten om ytan är väldigt hård eller om det är tandlösingar som ska äta.
låt svalna litegrann.
ät med smör och ost!

nä. gonatt.

välkommen hem J! det har varit ensamt här ute i stugan...

i fredags var kattis här. jag lagade fisksoppa med saffran och så drack vi ett glas vitt till. det var fint. fina fisken! sen gick vi upp och slötittade på tv. katten sov mest hela tiden. hon är så trött stackarn, mycket stress och jobb. ajaj.

igår lördag var vi till stadsmissionen i gröndal. jag fyndade en liten trasmatta att ha framför ytterdörren, en fin mössa med stor tofs på, ett armband och en hanson-skiva till mimmi! sen käkade vi pizza i sumpan innan jag åkte och träffade mimmi med flera. vi var hos hennes polare i bredäng och sen på punk-konsert
på ett kina-hak i handen. märklig tillställning. jag och mimmi kände att vi inte riktigt hörde hemma där. men hennes vänner var snälla och fina människor. skönt att vara på rätt sida av stan och att komma hem skapligt tidigt.

nä, nu ska jag nog vila en stund.

tjapp!

Jo, jag vet, jag borde inte tänka så mycket. Men det ligger ju så nära till hands, jag menar, bakomtiden, min-din-vår-er tid, den ligger ju så nära även om den ändå är så långt borta. Ibland försvinner tiden som varit in i framtiden men ofta ligger både baktid och framtid i samma stund som nu. Det är enkelt och komplicerat och lätt och svårt att förstå.

Jag vet egentligen inte vad som finns mest i mina tankar, tiden som varit och tiden som kommer, eller alla tider som är i samma mening ett och allt på samma gång. Vet du vad jag talar om? Egentligen? Eller tror du bara? Tro, tro tro tro tror du att du vet eller vet du att du tror? Vad vet du som inte jag vet om tron på vetandet? Vem tror du att du är och vem tror du att jag är?Vem vet, kanske är du och jag samma enda sak i detta nu, kanske är det just de här orden som binder oss samman? De här orden, de här och de här och de här orden, binder oss samman, gör oss symbiotiska, gör oss enade till ett enda litet. Likt atomer sammanbundna i kemiska formler av liv. Kan det vara så? Eller tror du mig när jag säger att jag ljuger och talar sanning på en och samma gång?

Och så all denna tid, denna tid som väller fram likt lavan ur ett vulkanutbrott, eller om du så hellre önskar, som blodet ur en öppnad pulsåder. Jag vet att du kan göra din tid till vad du vill, din tid är bara din men allas våra tider tillsammans kommer ändå alltid att vara en och samma. Lika outsinande som vattnets färd från hav till land genom luft och våra kroppar, sådan är tiden. Tiden är ett kretslopp men ändå aldrig densamma. För precis som vattnet som färdas i olika skepnader kommer tiden att göra samma sak. Vad som är sekunder och ögonblick för dig är kanske någon annans evighet.

Ibland kommer dåtiden tillbaka till mig, väcker mig i min trodda vakenhet och kryper innanför mitt skinn och gräver gångar i mitt kött likt obotlig skabb. Fläckad av tid kliar jag mina slitna tankar och finner mej själv rivandes öppna sår i mitt innersta och mest dolda. Vad som varit kommer alltid att vara. Både nu och sedan kommer dåtid och framtid och nuet att finnas. Vare sig vi vill eller inte kommer tiden alltid att vara en enda och hur vi än försöker dela upp den, förneka den och glömma den, kommer vi alltid att befinna oss mitt i den.