filosofi

fall ned
flyktiga färd
från moderträdets säkra stam
likt nattens drömmar
skall du förmultna
och ingen skall minnas din roll

du trodde att
livet varar för evigt
du trodde att
sommaren var den enda årstiden
du hade fel
och du skall bli varse
att allt som sker
är annat än vad du trott

genom blonda önskningar
travar tanken envist vidare
du är bara en av dessa byar
en av dessa
som aldrig skall nås av tänkta stjärnor

var fanns den extra lilla kraften
när dina steg blev lika korta
som höstens dagar
du letade på fel ställen
och hittade inte hem
förrän vid kvällen
och då var porten låst

i mitt köksfönster
står pelargonerna kvar
dammiga,
med tänkt havsutsikt i blicken
och måsarna, de som
cirklar över ditt huvud

fall ned
du är ett löv
en flyktig tanke
det är en klen tröst
att morgonen skall vakna
och så även du
när allt du önskar
är evig natt
och ostörd sömn