filosofi

och jag har bestämt mig. det blir fjällen. om när? en vecka kanske? måste upp dit. måste till den rena luften, de klara bäckarna och de fria vidderna. måste till ripornas och de krumma björkarnas land. som alltid när något bestämts fylls jag av ett lugn. jag har något som väntar, något att se fram mot, något som finns där utan att jag vet vad det är. även om jag vet. även om jag vet att det är något som är livet som det kan vara när det är som renast, finast och mest självklart. att vandra en bit, att rasta vid en bäck, att laga sin mat över en låga och inte på en spis i en kokvrå i storstadens överciviliserade värld. att sitta på en kal topp och se ut över världen, vad är mer frihet än så? jag måste dit. och jag kommer att vara där. och det snart. och bara tanken får mig att känna mig lugnare än på väldigt, väldigt länge.

här hemma är nu fixat och fint. sängen, en meter hög och med nya rena gröna lakan med vita moln, tronar mitt i rummet som en bädd värd prinsessan på ärten. vår vardagsrumshörna är skapad av oss, för oss. allt här är gjort bara för oss. det är fint. väldigt fint.

jag är lycklig just nu.