rethosta
rethosta. förkylningen har gått in i ännu ett stadie. tur att min duktiga J har fixat trådlöst nätverk så att jag kan ligga i sängen och slösurfa. annars hade jag nog blivit galen. galnare.
igår funderade jag på det här med människor. det finns så många som inte vågar vara sig själva. som inte vågar stå för att de är den person som de är. människor som gömmer sig bakom en stil, ett färdigt koncept, som identifierar sig med en mall. "jag är hip hopare" säger någon, "jag är svartrockare" säger en annan, "jag lyssnar på reggae" säger tredje. och man kan se deras person i alla de andra hiphoparna, svartrockarna och reggaefantasterna.... för de är inte riktiga personligheter, de är tomma skal som man fyllt med en färdigblandad smet. sånt tycker jag är lite otäckt. ännu mer otäckt är det med de människor som inte riktigt vet vad de ska välja av alla de här färdiga stilarna, ena dagen är de hiphopare med baggy jeans, stora t-shirts och gympadojor, dagen efter är de lite mer poppiga med smala jeans, converse, kajal och trashiga linnen, eller som den tredje dagen när det är flumhippiereggaestilen som gäller, kjolar och sandaler med turban och stora örhängen, eller varför inte en dag med glamourstil? kanske en chic liten klänning med pärlhalsband runt halsen, glittrig ögonskugga och en driva pärlor i vardera öra?
som sagt. jag förstår mig inte på sånt där. jag antar att jag också har en viss stil, men jag skulle vilja påstå att jag inte har köpt ett helt koncept, inte ens ett halvt... jag blandar klädstilar hur som helst, använder de kläder som känns bra för dagen helt enkelt. visst, jag har försökt gå in för en stil vissa dagar men det slutar oftast med att jag byter om innan jag går hemifrån erftersom jag tycker att jag ser löjlig ut. hur känner alla de som kan ha olika stilar varje dag? är det inte en aning schizofrent? att ena dagen vara hiphopare och dagen efter poppare?
men iallafall. människor som inte vågar stå för sig själva. människor som inte vågar jobba med sig själva. det tycker jag är lite otäckt. istället för att jobba med att hitta sig själv köper man sig ett koncept för dagen. det är märkligt men händer tyvärr alltför ofta.
jag kommer ofta tillbaka till ett faktum som nådde mig för många år sen, "att vara arg är att vara rädd".
för visst är det så? om man är arg på något så är det något man är rädd för. ofta kanske man behöver tänka i flera steg men man kommer alltid fram till rädslan. att våga erkänna rädslan är att erkänna sina sanna känslor och inte bara gömma alltihopa bakom en massa ilska och hat. då kan allt bli så mycket enklare! istället för att ge sig in i nån löjlig strid som man kanske ändå inte vill vinna, då är det bara att gå till botten med vad man är rädd för och våga möta rädslan. ett exempel...:
lisa får höra att kajsa är sur på henne, att kajsa snackat skit om att lisa snott hennes kompis maud. då finns det två alternativ, eller kanske tre...
1) lisa går till kajsa och säger "vafan har´u sagt?!" och sen är bråket i full gång
2) lisa börjar sprida ut ett rykte om att kajsa är falsk och dålig
3) lisa funderar på vad kajsa kan ha fått det där ifrån, vad kan kajsa vara rädd för i den här situationen? kan det vara så att kajsa är rädd att lisa inte ska vilja vara med henne mer eftersom hon har blivit så bra kompis med maud? lisa får kväva sin första impuls som är att bli arg på kajsa för hon inser att enda orsaken till att hon skulle bli arg på kajsa är att hon är rädd att kajsa är så arg på henne att hon kanske inte vill prata mer med lisa. sen går lisa till kajsa och pratar lugnt om vad som har hänt och de löser det hela genom ett vanligt samtal.
typ så. men vad jag inte förstår är att människor inte kan lära sig att hantera konflikter på ett vuxet sätt. att inte vilja/våga lösa konflikter för att man inte har mod att stå för sina åsikter, det är väl så barnsligt det kan bli och ändå möts man av det varje dag. störtlöjligt. eller nej, inte löjligt, bara väldigt väldigt sorgligt...
nog om detta. jag funderar på att åka till trollbäcken och köpa näsdukar och toapapper. oerhört glamoröst.
- - - -
kl 14:44
gick ner till tvättstugan och kollade men det var upptaget, ingen som tvättade iofs men det stod namn uppskrivna på EM/kväll så jag antar att de tänker sätta igång snart.
Kolis ränner omkring här utanför, han verkar sur eller nåt, tjattrar upprört över ingenting. misstänker att han tycker att det är dålig stil av J att jobba eftersom det innebär att Kolis inte får nåt sällskap.
själv sitter jag där jag sitter, hade helt klart klättrat på väggarna om det inte var för att det verkar så fruktansvärt jobbigt, för att inte tala om hur onödigt det verkar. slöseri med energi. har aldrig varit min grej.
ringde till kattis men hon var också sjuk. vi satt och tyckte synd om varann en stund men sen hade vi inget att säga mer än att vi kanske skulle orka ses nåt imorgon och prata om livet och sånt. jaha. det var det det. och överallt ligger det pärlor-pärlor-pärlor-pärlor som skriker efter uppmärksamhet. sa till J att han kunde ge mej en städning i födelsedagspresent. det behövs röjas rejält i min hörna. papper, pärlor, pysselgrejor och allmänt snafs ligger precis överallt. huga.
nejsomsagtvar... joråsåatte... man kanske skulle pallra sej till trollbäcken för att inhandla toapapper... skulle kunna ta med pulkan och köpa en hel bal... men vasjutton... kanske ska bädda ner mej istället...
igår funderade jag på det här med människor. det finns så många som inte vågar vara sig själva. som inte vågar stå för att de är den person som de är. människor som gömmer sig bakom en stil, ett färdigt koncept, som identifierar sig med en mall. "jag är hip hopare" säger någon, "jag är svartrockare" säger en annan, "jag lyssnar på reggae" säger tredje. och man kan se deras person i alla de andra hiphoparna, svartrockarna och reggaefantasterna.... för de är inte riktiga personligheter, de är tomma skal som man fyllt med en färdigblandad smet. sånt tycker jag är lite otäckt. ännu mer otäckt är det med de människor som inte riktigt vet vad de ska välja av alla de här färdiga stilarna, ena dagen är de hiphopare med baggy jeans, stora t-shirts och gympadojor, dagen efter är de lite mer poppiga med smala jeans, converse, kajal och trashiga linnen, eller som den tredje dagen när det är flumhippiereggaestilen som gäller, kjolar och sandaler med turban och stora örhängen, eller varför inte en dag med glamourstil? kanske en chic liten klänning med pärlhalsband runt halsen, glittrig ögonskugga och en driva pärlor i vardera öra?
som sagt. jag förstår mig inte på sånt där. jag antar att jag också har en viss stil, men jag skulle vilja påstå att jag inte har köpt ett helt koncept, inte ens ett halvt... jag blandar klädstilar hur som helst, använder de kläder som känns bra för dagen helt enkelt. visst, jag har försökt gå in för en stil vissa dagar men det slutar oftast med att jag byter om innan jag går hemifrån erftersom jag tycker att jag ser löjlig ut. hur känner alla de som kan ha olika stilar varje dag? är det inte en aning schizofrent? att ena dagen vara hiphopare och dagen efter poppare?
men iallafall. människor som inte vågar stå för sig själva. människor som inte vågar jobba med sig själva. det tycker jag är lite otäckt. istället för att jobba med att hitta sig själv köper man sig ett koncept för dagen. det är märkligt men händer tyvärr alltför ofta.
jag kommer ofta tillbaka till ett faktum som nådde mig för många år sen, "att vara arg är att vara rädd".
för visst är det så? om man är arg på något så är det något man är rädd för. ofta kanske man behöver tänka i flera steg men man kommer alltid fram till rädslan. att våga erkänna rädslan är att erkänna sina sanna känslor och inte bara gömma alltihopa bakom en massa ilska och hat. då kan allt bli så mycket enklare! istället för att ge sig in i nån löjlig strid som man kanske ändå inte vill vinna, då är det bara att gå till botten med vad man är rädd för och våga möta rädslan. ett exempel...:
lisa får höra att kajsa är sur på henne, att kajsa snackat skit om att lisa snott hennes kompis maud. då finns det två alternativ, eller kanske tre...
1) lisa går till kajsa och säger "vafan har´u sagt?!" och sen är bråket i full gång
2) lisa börjar sprida ut ett rykte om att kajsa är falsk och dålig
3) lisa funderar på vad kajsa kan ha fått det där ifrån, vad kan kajsa vara rädd för i den här situationen? kan det vara så att kajsa är rädd att lisa inte ska vilja vara med henne mer eftersom hon har blivit så bra kompis med maud? lisa får kväva sin första impuls som är att bli arg på kajsa för hon inser att enda orsaken till att hon skulle bli arg på kajsa är att hon är rädd att kajsa är så arg på henne att hon kanske inte vill prata mer med lisa. sen går lisa till kajsa och pratar lugnt om vad som har hänt och de löser det hela genom ett vanligt samtal.
typ så. men vad jag inte förstår är att människor inte kan lära sig att hantera konflikter på ett vuxet sätt. att inte vilja/våga lösa konflikter för att man inte har mod att stå för sina åsikter, det är väl så barnsligt det kan bli och ändå möts man av det varje dag. störtlöjligt. eller nej, inte löjligt, bara väldigt väldigt sorgligt...
nog om detta. jag funderar på att åka till trollbäcken och köpa näsdukar och toapapper. oerhört glamoröst.
- - - -
kl 14:44
gick ner till tvättstugan och kollade men det var upptaget, ingen som tvättade iofs men det stod namn uppskrivna på EM/kväll så jag antar att de tänker sätta igång snart.
Kolis ränner omkring här utanför, han verkar sur eller nåt, tjattrar upprört över ingenting. misstänker att han tycker att det är dålig stil av J att jobba eftersom det innebär att Kolis inte får nåt sällskap.
själv sitter jag där jag sitter, hade helt klart klättrat på väggarna om det inte var för att det verkar så fruktansvärt jobbigt, för att inte tala om hur onödigt det verkar. slöseri med energi. har aldrig varit min grej.
ringde till kattis men hon var också sjuk. vi satt och tyckte synd om varann en stund men sen hade vi inget att säga mer än att vi kanske skulle orka ses nåt imorgon och prata om livet och sånt. jaha. det var det det. och överallt ligger det pärlor-pärlor-pärlor-pärlor som skriker efter uppmärksamhet. sa till J att han kunde ge mej en städning i födelsedagspresent. det behövs röjas rejält i min hörna. papper, pärlor, pysselgrejor och allmänt snafs ligger precis överallt. huga.
nejsomsagtvar... joråsåatte... man kanske skulle pallra sej till trollbäcken för att inhandla toapapper... skulle kunna ta med pulkan och köpa en hel bal... men vasjutton... kanske ska bädda ner mej istället...
Kommentarer:
Trackback