filosofi

Det bor en råtta i fläkten. Köksfläkten. En råtta, eller något annat djur. Det krafsar iallafall. Jag har letat efter råttskrämman men inte hittat den. Måste leta en gång till. Har nog inte letat tillräckligt noga.

Har funderat på om jag har en övertro på mig själv och min egen förmåga, mina egna tankar och idéer, om mina teorier inte håller i praktiken utan bara i mitt eget ologiska huvud. Jag har funderat på det här och jag har inte kommit fram till något svar. Måste fundera en gång till. Kanske har jag inte funderat tillräckligt noga.

Har gjort upp en plan för den här veckan iallafall. Det känns skönt. Igår när jag kom hem vändes hela veckan upp och ner och skakades om som en sån där glasbubbla med vatten och snöflingor i, alla mina trodda planer ruskades om jag blev tvungen att planera om dem. Det visade sig att jag inte planerat dem tillräckligt noga. Så går det. Nu känns det bättre och klart. Idag tvättar jag. Imorgon pratar jag med kuratorn och handlar jag garn. På fredag är jag hemma med familjen. På lördag packar jag och sen har vi besök av mor och far och Johans föräldrar, sen tar mor och far med sig Edgar hem. På söndag åker vi till den där Sälen. Sen har jag inte planerat mer och inte tänker jag göra det heller.

Edgar tuggar på en torkad tjurmuskel. Rätt vidrigt. Ungefär lika vidrigt som hans ben av torkad hud. Det är faktiskt jättevidrigt. Själv har jag ätit blod till lunch. Mot min religion egentligen (antiblodpuddingsreligionen) men bästa dagiskocken Krister hade stekt den knaprig i tunna skivor och med knapriga potatisbullar till blev det faktiskt gott!

Skithunden Edgar leker i snön, han har insett att det faktiskt inte är så farligt med snö. Klart han tycker det är kallt men han tycker det är tusen gånger bättre än när det är blött och regnigt ute. Och så tycker han ju om sitt nya täcke jag har stickat till honom. Ska nog sticka honom ett till, i lite roliga färger kanske. Det kunde bli fint på den lilla rackaren!

Jag skriver lite mer nu, lite mer men också lite sämre. Är inspirerad att skriva mer men när jag sätter pennan mot papperet flyter det bara ut en massa patetisk smörja som milt uttryckt är värdelös skit. Kanske hjälper det om jag skriver lite mer. Kanske kommer det hjälpa att vara i fjällen en vecka. Man kan ju alltid hoppas.

För övrigt är det kallt ute. Att stå ute i nästan tio minus med 1,5-åringar som gråter för att dom fryser för att dom inte kan röra sig i sina klumpiga kläder och vantar, det är sådär halvkul. Iallafall om man är ute längre än en kvart. Och det är vi.

Nu ska jag nog sticka lite. Håller på och slentrianstickar på nåt jag inte vet vad det är ännu.

På återskrift.
Baj.